Konstgjord konst: När The New Yorker tog hjälp av AI för att porträttera Sam Altman

När det ansedda magasinet The New Yorker nyligen publicerade ett djupgående reportage om OpenAI:s vd Sam Altman, var det inte bara texten som väckte reaktioner. Illustrationen, skapad av konstnären David Szauder, föreställer Altman omgiven av svävande, förvridna ansikten i en minst sagt kuslig komposition. Längst ner i hörnet fanns en brasklapp som får många traditionella illustratörer att rysa: "Genererad med hjälp av AI."

Mer än bara en textprompt

För oss som bygger kraftfulla datorer specifikt för bildredigering och rendering är debatten om AI-konst ständigt närvarande. Krävs det fortfarande ett grafikkort i toppklass, eller räcker det med en webbläsare och en prenumeration?

Szauders verktygslåda skiljer sig dock från den genomsnittliga AI-användarens. Istället för att enbart skriva in en text i tjänster som Midjourney eller förlita sig på ChatGPT, kombinerar han egenprogrammerade system med klassiska redigeringsprogram. Enligt Szauder själv krävdes det uppemot 15 skisser och omfattande handpåläggning i program som Adobe Photoshop för att nå det slutgiltiga resultatet. Det är en hybridprocess där människan fortfarande håller i taktpinnen, och där AI fungerar som en avancerad pensel snarare än en ersättare.

Ett hot mot kreatörerna?

Trots Szauders djuplodande process belyser publiceringen ett växande problem i mediebranschen. När budgetar stramas åt blir AI ett frestande och billigt alternativ till mänskliga illustratörer. Samtidigt kämpar lagstiftare med upphovsrättsfrågorna. Amerikanska myndigheter har redan slagit fast att ett verk skapat enbart genom AI-prompter inte kan upphovsrättsskyddas, eftersom det saknar genuint mänskligt författarskap.

Missriktad metakommentar

Tanken från The New Yorkers sida var förmodligen att använda AI för att kritiskt granska AI-industrins affischpojke – en sorts visuell metakommentar. Men frågan är om det verkligen fungerar. Även med en skicklig konstnär bakom spakarna lider bilden av den där typiska, själlösa ytan som vi snabbt lärt oss känna igen från genererade bilder.

Kanske är det dags att branschen inser en viktig paradox: Reportage om artificiell intelligens blir paradoxalt nog mycket starkare när de illustreras av genuin, mänsklig intelligens.